JAHAJA. Forum.

Tänk er att ni är lärare. Tänk er att ni är svensklärare. Man är lite av en missionär. Missionen är att vinna alla till läsningen av Den goda boken.

Vi har sedan två år på Polhemskolan ett bokläsningsprojekt som vi kallar Bokpolen (med ett -o, eftersom det är Polhemskolans). Tanken är att elever och personal ska läsa en bok, som skolan skänker de inblandade, och sedan tillsammans diskutera den.

Idag har vi suttit tillsammans, cirka trettio elever och personal från skolan, och inlett vår läsning av Mrs Dalloway av Virginia Woolf. Kan ni tänka er en sådan kick det är att få sådan respons på detta projekt att elever (flera är ettor) och personal, samlas på sin fritid för att lyssna på oss som presenterar boken, för att sedan gå hem och återsamlas för att tala om boken efter jullovet. Det var stort. Det känns som att det är detta vi vill med skolan. Den ska inte bara vara för lektioner och måstena och betygen. Den är till för människor med lust och längtan efter att vidga sina vyer och att göra det tillsammans med andra.

Att på detta vis se oss på skolan, där det så mycket är våra givna roller som styr vårt handlande och vår syn på varandra, i en helt ny situation, där vi är människor i kontakt, känns fint.

Fint är det också att gå över Bantorget i adventstid! Ni som inte bor i Lund: Gör er ett ärende hit och ta en sväng över torget när det har mörknat. Kolla in de rosa kaninerna!

Sarisen tipsar om filmen Little Miss Sunshine i sett&läst kommentar. Titta också på www.projektkonst.se om ni är i Malmö nästa lördag, 2 december!

Internet Explorer funkar alls inte bra för läsning av detta forum. Ladda hem Firefox. Länk här intill.

Onsdag igen och jag är åter, efter några dagar i Uppsala och Stockholm, i lugna Dalby, på lugna gatan.

Stockholm är vackert, vackert, men stort så stort. Tänk vad vi präglas av den miljö vi lever i. Jag går ut på min onsdagspromenad och det stora lugnet kommer över mig när jag går ute under bar himmel. Idag är den öppen, utan den där gråa kupan som kan göra vintermånaderna i Skåne till en deprimerande historia. Över mig är himlen blå i en ände, i en annan grå. Fälten ligger gröna än fastän träden är bara. Det är skönt att blicka runt, att se fält och träddungar, makalöst formade som svamphattar. Hur går det till? Hur kan dungarna få en sådan perfekt form? Det finns mycket att se. Naturen är gudomlig.

I filmen “Marie Antoinette” visas 1700-talets trädgårdsideal: tuktad natur i totalt kontrollerad symmetri. Hemskt. Ingen skillnad mellan utet och inet. Nej, tacka vet jag den råa, leriga skånska landsbygden. Den är en lisa (se SAOB) för själen.

Precis som Linné på sin tid så har vi besökt Öland. Det var kallt och blåsigt, helt plötsligt verkar växthuseffekten ha försvunnit.

Vida konsthall nära Borgholm ska ni se om ni kommer till Öland. Där finns framför allt ett rum tillägnat Bertil Valliens arbete. Där finns en modell till altarskåpet som i sin fulla storlek finns att se i Växjö domkyrka, men också mycket annat som är så skönt och vittnar om en sällsynt kreativitet och lust att utveckla sättet att använda glas i konst. Jag ser Bertil Vallien som en helt unik och enastående konstnär vars rykte som världskonstnär är helt välförtjänt. I nästa utlägg av foton ska jag visa bilder på en del av det man kan se på Vida konsthall, som dessutom är ett mycket snyggt bygge.

Vi åker till norra udden, bland annat till Byxelkrok som är ett spännande ställe att se i höstrusk. Övergivna kiosker och lägenhetshotell. Hur klarar sig alla dessa entreprenörer under vintern? Neptuni ängar är ett annat fint ställe som är ett fält av så kallad klappersten vilket har malts och slipats av havet. Fältet är gamla strandvallar som fick sitt namn av Linné som besökte området 1741.

Vidare till fyren Långe Erik och sedan söderut till Alby där vi skulle bo på Blå Porten, ett ställe som jag hade hittat på internet, som ska vara konstgalleri med B&B. Det var grejer det! Vi blir oerhört väl mottagna av Susanna och Lennart med underbart, varmt rum (vilket glädjer stelfrusna mig), trevliga samtal med dem båda och en härlig och stadig frukost nästa morgon. Lennart lånar hyggligt nog ut sin mössa till mig när vi skulle gå halvmilspromenaden fram och tillbaks till den östra kusten. Det är bra tänkt, för det blåste så in i norden.

Men oj, så vackert det är! Flackt, kargt, massa himmel, massa frisk luft och massa hav och utsikt. Man mår gott av det.

På vägen tillbaka till fastlandet stannar vi förstås i Resmo, vid krukmakeriet. Där underhåller oss Karin, en av keramikerna i det par som driver detta på Öland mycket kända krukmakeri, med historier från trakten. Med oss när vi går, har vi några styck av hennes blåa keramik.

Öland är skönt, inte minst när det inte är högsäsong. Det är fri sikt överallt. Även på vägarna.

Stäng inte portarna till våra statliga museer! Kulturen är till för alla!
ABF protesterar, och vi vill uppmana allmänheten att säga ifrån!

Med kampanjen “Fritt museum!” vill ABF värna om den kulturella
allemansrätten som de statliga museerna och de allmänna biblioteken är en
del av.

Här kan man skriva på ABF s upprop för fortsatt fria entréer:

klicka här

Snön faller. Det blir stilla utomhus och inombords. Jag går en sväng i skogen. På väg uppför långa backen ser jag fåren som går och betar i hagen. De är blöta och en av dem har ull som har blivit som korta rastaflätor av vätan.

Jag funderar över om vegetarianer inte använder ull. Om man inte använder skinn, använder man då heller inte ull? Fåren ger mig inget svar, däremot vill de gärna bli klappade och också fotograferade när jag tar fram kameran.

I en fin bok om Ernst Josephsons porträttmåleri som jag just har läst läser jag att Josephson i ett brev skrivit att Guds storhet märks mest i att Gud har skapat en varelse som själv kan skapa. Det tycker jag är vackert. Och skapandet tar sig så många former. En är humorn.

Det där med att det viktiga är att skratta med någon, inte åt, är väl inte någon riktigt bra bild av humor på det mellanmänskliga planet. Tvärtom egentligen. För visst kan vi skratta åt varandra utan att det sårar? Inom familjer, eller mellan nära vänner, är just det att vi kan skratta åt varandra så härligt och befriande. Det betyder att vi känner varandra och accepterar varandra. Det betyder att vi blir sedda. Åtminstone i de goda fallen.