JAHAJA. Forum.

Äntligen är vi längst ner i årscirkeln, och snart går det uppåt. Juldagarna bjöd här i söder på gråväder och skarp sol på juldagen. Vi går ut så fort solen visar sig för att fylla på solcellerna, ja, de inre alltså.

Jag fick många fina klappar som kanske kommer att dyka upp i sett&läst som kanske egentligen kan utökas till &hört. Jag fick Dylans senaste och så mycket annan musik på skumma samlingsskivor som heter sånt som “lugna ner daj” eller “hoppetoss” eller “jump it!”.

På juldagen kom det en kommentar i JAHAJA från Fredde i Byxelkrok. Han kommenterade på denna sida mina rader om entreprenörerna på turistorterna på Öland. Det kändes väldigt kul att någon hade hittat in till JAHAJA, någon som inte finns med i sändlistan. Jag har svårt att göra mig sedd i google trots olika sorters försök via tips från kamrater (Annika hjälpte mig bland annat). Nu finns jag också med i SUNET:s katalog, tips från Magnus E. Vad ska man göra? Har någon tips så hör av er.

Snart är det nytt år. Tiden går fortare och fortare, står det i ett julkort vi får från en före detta granne. Det gäller, det gäller, att sakta ner tiden när den går så fort. Det gör man, tycker jag, genom att göra roliga saker med dem man älskar. Kram till er alla!!

På årets nästnästmörkaste dag lyser solen över Dalby. Inte ett moln ser jag under min långa promenad. Däremot ser och hör jag fåglar. Jag ser mest kråkor och kanske råkor. De små fåglarna rör sig i buskarna och leker vår.

Ljuset faller inte, det skjuter sig in i vårt hem när jag kommer in igen. Fönstrens droppmönster från alla regn belyses som med strålkastare och jag går ut i solen och putsar fönster och sedan sitter jag och solar i vardagsrummet i en halvtimme. Det finns inget så nådlöst (ja, jag vet att ordet inte finns, men hur säger man “merciless” på svenska?) som vinterljus. Det finns heller inget så uppiggande, en ljusterapibehandling i dess mest naturliga form.

Jag frågar mig ibland vem som läser dessa inlägg jag skriver. Man måste vara rätt intresserad av moln, väder, träd, fåglar, ord och ljus. Man måste kanske vara rätt intresserad av det lilla livet. Det handlar om anspråkslösa nöjen som är gratis och en lisa (SAOB: ETYMOLOGI: [fsv. lise, m., jfr sv. dial. lise, m., lisa, f., dan. o. nor. lise, nor. dial. lisa; sannol. samtidigt med kristendomens införande lånat av feng. liðs lss (oblik form lðs), f., nåd, ynnest, glädje, förm låtelse (jfr meng. lisse, lugn, frid, lindring), avledn. av feng. lðe, adj., mild, lugn, vänlig, nådig, av ett germ. lenþia-, böjlig, mjuk, vekör själen ) för själen.

Fallande skugga
Ljus som snart döende drar
Det saknas redan

I lördags var jag på projekt konst i Malmö på Palladium, ett projekt vars initiativtagare kommer från Malmö högskola och har genomfört projektet som en del av sin utbildning. Syftet har varit att låta oetablerade konstnärer få möjlighet att visa upp och sälja sin konst.

Lördag 2 december - kan ni tänka er hur mycket folk som då är ute på Södergatan i Malmö? Och de lockas in i gamla bian Palladium med hjälp av röd matta och välkomnanden från arrangörerna. Där inne finns olika typer av konst, foto, målningar i olja och akryl m m. Kvalitén varierar. I ett hörn sitter en disc jockey och spelar musik och det finns en bardisk med juice och godis till de besökande.

Och det är många som kommer in. Jag står rätt länge och tittar på dem som tittar. De tittar noga på tavlor och bilder. Det är alla sorters människor, alla åldrar och man verkar tycka att detta är en kul och bra grej.

Här erbjuds alternativa varor, kanske alternativa julklappar och överenskommelsen är att inget får kosta över 2 000 kronor. Sarisen säljer tre tavlor, grattis! Om någon är intresserad så gå in på länken som jag har lagt ut tidigare och titta på det som finns kvar.

Jag kommer att tänka på begreppet kanon. Det dök upp i min begreppsvärld för inte så väldigt många år sedan, och det samma gäller väl för de flesta av oss såvida vi inte är teologer. Jag tänker på det när jag tittar på konsten inne på Palladium. Numera används ordet flitigt, men kanske lite för sällan kritiskt. Vår kanon vad gäller konst och litteratur, till exempel, den skapas ju i ett intrikat system där inte sällan pengar styr.

Det är ett ord som ofta inte böjs i bestämd form, till exempel har jag hört Horace, ja, ni vet, tala om “den svenska kanon”. Vad är det får konstigheter? Är det för att man inte ska tro att det handlar om en Boforskanon? Nej, fram för den svenska kanonen. Eller inte. Har fortsatta diskussioner med mig själv i denna fråga. Alltså om litteraturkanonens varande eller icke-varande (det som gäller, är, enligt senaste SAOL, att det kan heta både den svenska kanonen och den svenska kanon).

När jag reser mig upp för att kolla i ordboken, ser jag genom fönstret ett rådjur gå över vår väg. Va? Är den helt väck? Förmodligen.

Joan Didion anses förresten tillhöra den amerikanske litteraturkanonen. Mer om henne i sett&läst.

Och imorgon är det dags för Filmomat - denna gång med Little Miss Sunshine. Återkommer om denna.