Fräckt att dra en fräckis
Jag funderar på ordet fräckt. Ejenklien (se föreående bloggpost) borde det stavas freggt. Men å andra sidan borde då fläkt stavas fleckt. Så jag struntar i den vinkeln på diskussionen och går över till ordet som sådant.
Ordet finns i svenskan minst sedan 1550! Kolla själva i SAOB, om ni inte tror mig! Inte illa pinkat (använt sedan 1651, jodå!)
När jag var barn kunde man vara en fräck typ. Man kunde vara fräck i mun. Jag var det aldrig. Jo, en gång och då blev någon arg. Denne någon var min far. Han tålde inte fräcka typer. Speciellt inte fräcka barn. Man kunde undra hur han ställde sig till fräckisar..
Idag använder jag ordet, och fler i min generation, om att vara tuff, cool, fräck. Mina barn tycker denna användning är urmodig. Men urmodig är ju också ett konstigt ord. Kanske är jag just urmodig som använder mig av detta urmodiga ord?
Fräck. Gillar ordet. Det låter som det betyder. Särskilt uttalat med äktskånska R! Ha, där står ni er slätt, upplänningar!
En helt annan fråga: Var finns den goda roman som överallt jag söker? Det är SÅ länge sedan jag läste en roman som höll måttet. Nu senast läste jag Bengt Ohlssons "Hennes mjukaste röst". Vad jag tyckte om den kan ni läsa här:
Bilder har det blivit fler av. Titta in i MÅLAT och FOTAT. Här är en:
Till botten utav blått.
Andra bloggar om: Fräck, SAOB. litteratur, romaner, akvarell
Klicka här för MÅLAT, FOTAT, SETT & LÄST
