Mårdhunden mår bra, tack!
Hörde på nyheterna att mårdhundar sprids till Sverige från Finland. Mårdhundarna fördes in i Ryssland på 1800-talet för att man skulle använda djurens päls (sjubb, säger wikipedia, men jag är inte säker på saken, kolla här). Djurets päls var också intressant för Stalin som satte pälshanteringen i större system (troligen inte helt på egen hand, nej) och nu finns det tydligen 1 miljon, jag upprepar, 1 miljon mårdhundar i Finland genom att de flyttat på sig västerut och är så duktiga på att fortplanta sig (gärna nio ungar i varje kull) och så tåliga och allätande. I Finland skjuter man av 100 000 djur varje år för att hålla nere antalet.
I Sverige finns nu en stor oro för att detta seglivade djur ska etablera sig i sådan mängd även i vårt land. Tydligen ogillar djuret kalla vintrar och det finns anledning att tro att de söker sig söderut även till vår del av landet. Ännu så länge siktas de mest i norra Sverige, med hjälp av värmekameror eftersom de är nattdjur.
Ruggigt, ruggigt, tycker jag. Jag har en riktig fobi för djur i stora horder. Minns hur skräcken växte i mig när man i skolan berättade om lämmeltåg. Men å andra sidan är jag heller inte förtjust i stora folkmassor. Jag trivs bäst i öppna landskap. Med god sikt. Och det är så sant som det är sagt.
En mer unik sort
Andra bloggar om: Mårdhund, Finland, Sverige, folkhop
Klicka här för MÅLAT, FOTAT, SETT & LÄST
