Det vete katten
Igår hade jag ett imaginärt samtal med någon som gillar musik men kanske inte just den musik jag gillar. På gymet hade jag nämligen lyssnat på Queen och som vanligt nästan fallit i gråt när jag hörde Freddie Mercury sjunga. I mitt imaginära samtal sa jag till någon att "man kan tycka att Queens musik är sentimental och bombastisk men man måste ändå hålla med om att det är bra". Samtalspartnern var en av de personer jag talar om musik med som ogillar Mercurys speciella sångstil.
Men jag blir påmind om ett tillfälle på min arbetsplats när jag frågade några kolleger varför egentligen U2 anses vara så bra. "Vad är bra med dom egentligen?" sa jag. Jag fick en blick från en kollega som blev lite bestört men sedan försökte resonera med mig kring det befängda i att säga så om en grupp som är så enormt populär. Han är filosofilärare och klarade detta galant. Jag kände mig lite dum efteråt. Numera tänker jag om U2 att de är trista men bra. I mångas öron.
Ja, suck igen, suck. Det är svårt med konsterna. Det är det subjektiva som styr. Det är skönt med konsterna. Det är det subjektiva som styr. Alla gillar inte samma musik, konst, litteratur. Själv gillar jag ofta musik som anses sentimental av vissa, eller enkel. Men jag gillar att bli förförd av det enkla!
Katten gillar mig. Jag gillar inte katten.
Många gillar Dylan, men andra ogillar honom även om de inser vad han har betytt för det senaste halvseklets musik. Om ni är intresserade av att läsa om Dylans privatliv, så finns det stoff om det här. Men det vete katten om det stämmer, det som står där. Mannen är en gåta men hans musik förklarar gåtor. Enligt mitt subjektiva vetande.
Andra bloggar om: Bob Dylan, musiksmak, Dylan Malmö
Klicka här för MÅLAT, FOTAT, SETT & LÄST
Sonens omdöme räcker rätt bra tycker jag.
(Nu när du har outat dig om U2 kan jag träda fram med att jag gick ifrån deras konsert i Torino 1993. Tycker inte alls om dem.)
Comment by Liz1e — 25 Mar 2009 @ 22:01
Liz1e! Jag kan outa om allt möjligt. Vänta bara! Men jag visste inte att jag outade! Kan man ina också?
Comment by Evan — 27 Mar 2009 @ 19:08
Haha, Queen regerar ju, Eva! Har alltid ÄLSKAT dem, i intensiv opposition mot alla kommande och gående infantila omvärldar som drömmer om att lägga sin medelklassrationalitet över allt “bortom”. De som inte fattat dem kan gå och lägga sig igen och sova färdigt, tycker jag.
(Kul att du gillar min och Emils låt!)
Comment by Marcus C. — 28 Mar 2009 @ 03:39
Marcus. Vadåvadå? Har du skrivit låten med Emil? Allt jag gillar upphör? Bra att du gillar Queen, men har nog misstänkt att du har god smak!
Comment by Evan — 28 Mar 2009 @ 10:17
Freddie Mercury var lite cool, vilket man inte direkt kan säga att Bo No är. Hoppas det är fint på Bob ikväll.
Comment by Niklas — 28 Mar 2009 @ 20:34
Lide cool. Fantastisk röst, patos. Dylan, lite besviken. Jag tänker på mina besök på Kino under det gångna året då vi har hört opera från The Met i filmad direktsändning. Kanske hade det gett mig mer att se Dylan så. Jag vill nog titta på hans ansikte. Helt enkelt.
Comment by Evan — 29 Mar 2009 @ 08:58